Alla har väl hört historien i någon version om den den brittiske läkaren och forskaren Alexander Fleming som på 1920-talet konstaterade att det växte ett slags gröna sporer ur gammalt bröd som av någon anledning inte kastats bort. Efter att ha studerat brödet och funderat på vad det var han egentligen observerade kom Fleming fram till att det mögel som vuxit fram dödade de bakterier som också fanns i resterna, och med det väcktes idén att man skulle kunna ta död på farliga infektioner och sjukdomar med samma princip, och vips hade penicillinet uppfunnits!
Riktigt så gick det dock inte till. Detta är en kraftigt förenklad version som har blivit populär i gemene mans mun. I själva verket hade man redan forskat länge kring vad antiniotika var och hur det skulle kunna fungera och det var inte förrän på 40-talet som tre forskare, en tysk, en engelsman och en australiensare, först producerade det vi idag kallar för penicillin. Ytterligare några år senare, 1945, kunde dessa forskare och Fleming dela på det prestigefyllda Nobelpriser för sina revolutionerande genombrott inom den medicinska världen.
Antibiotika genom tiderna
Det må ha varit på 40-talet som människan på allvar kunde dra nytta av antibiotikans många fördelar, och sedan dess har hundratusentals liv räddats tack vare denna medicin. Faktum är att vi idag tar antibiotika för givet, och förutom i rent medicinskt syfte används medicinen även i andra sammanhang. Bönder ger till exempel ofta sin boskap antibiotika för att de dels skall vara friska men dels också för att deras tillväxt ökar och att det blir mer kött att sälja efter slakt. Det är inte antibiotikan i sig som får djuren att växa, utan snarare det faktum att friska djur blir större och starkare och genom att ge medicin i preventivt syfte håller de sig i toppform. Ytterligare en anledning till att antibiotika ges till slakt- och mjölkdjur är att det håller slutprodukten, köttet och mejeriprodukterna, hälsosammare. Idag har man konstaterat att svenska bönder ger minst antibiotika till sina djur än någon annan nation inom EU, vilket är positivt då det också finns negativa konsekvenser om man avänder alltför mycket antibiotika, bland annat ökad resistens.
Innan Fleming
Under 1800-talet forskades det hejvilt om antibiotika och det fanns många teorier om hur det hela skulle kunna fungera. Med andra ord fanns det långt före Fleming kunskap i ämnet, även om man ännu inte kunde producera något varaktigt. Går man tillbaka ännu längre i tiden kan man konstatera att det redan under antiken fanns en medvetenhet om att man kan ådra sig infektioner genom smuts och att det fanns olika naturliga ämnen som kunde motverka dem. Läkekonstens fader, Hippokrates, konstaterade för två och ett halvt tusen år sedan att läkare måste vara extremt renliga och att händer och naglar alltid ska rengöras innan behandlingar. Greker, egyptier och romare hade särskilda salvor bestående av bland annat honung och krossad vitlök för att behandla sår. Med andra ord kände man inte till bakterier i sig, men man misstänkte att det fanns ett samband mellan infektioner och yttre faktorer som till exempel renlighet.